Så nära men ändå så långt bort

Så har äntligen min lilla baby kommit hem. Igår kom hon. Det liksom bara kliiiiade i fingrarna på mig. Men ah, sen är det ju allt det trista som ska göras innan man kan sätta igång. Gah! Tur att Danny är mer tålmodig än jag. Jag bakade en citron-hallon-choklad-kokos-kaka som muta idag, så att han skulle fortsätta pyssla med lilla datorn min.