Här kommer det utlovade receptet på guck. Och en marsvinsbild för att ännu mer förgylla Din tillvaro!
Pistaschaioli
2 vitlöksklyftor
1 dl varm potatis, skalad och kokt
4 msk pistaschnötter, rostade och hackade
2 msk sötmandel, hackade
1 tsk balsamvinäger
2 tsk sherryvinäger
1 msk söt senap
rivet skal och saft av 1 citron
3-4 msk ljummet vatten
2 dl matolja + 1 dl olivolja (Blev dock mycket olja! Testa 1 dl av varje istället.)
salt och svartpeppar
Sätt ugnen på 120 grader.
Skala och rosta vitlöksklyftorna i 20 minuter.
Mosa den kokta potatisen.
Kör potatisen i mixer tillsammans med allt utom mat- och olivoljan.
Tillsätt oljan droppvis medan mixern är igång.
Smaka av med salt och peppar.
Mmmmm... Skönt med lov. Tillbringade några dagar hemma hos mina päron, och deras menageri. (Hunn heter Pontus. Inte efter Pilatus, utan efter Gårdinger.) Kallt som attan var det!
Väl hemma i Norpan igen var det dags för jobb, och i måndags tog jag en tur till bibblan (eller bibban som de säger här) och lånade en kasse böcker. Jag har visst kommit in i ett lässug just nu. Idag tog jag även en tur på bokrean och köpte boken Lättskött trädgård så att jag kan drömma mig bort ett tag. AnnaTessa kom förbi med lite läsgott på kvällen också, så nu blir det till kura ner sig med en filt i soffan!
Har börjat läsa ur boken Sätt och vett (1956) av Gerd Ribbing. Här kan man läsa om det mesta om det mesta, och även om allt inte känns högaktuellt är boken en charmig tillbakablick till en svunnen tid. Kapitlen har namn såsom När man hälsar, Att skriva brev, Cocktailparty, Biobesök, I bussen, Week-end på landet, Om renlighet och Damen på kontor.
Här följer ett kortare utdrag ur kapitlet Kafferep och tebjudning:
"Choklad - bjud på choklad någon gång! Varför ska chokladen vara förvisa till småbarnsbjudningarna? Säg inte att man blir fet av den! Det blir man minsann av kafferepets alla kakor och det blir man om man äter för mycket till teet också, En kopp choklad - det är otroligt läcker charm kring de små orden. Det är 1700-talet, när sprätthöken eller abbén serverades sin 'tass' choklad medan han konverserade, allt under det madame fick sitt hår pudrat. Choklad och rokoko - det är begrepp som hör tillsammans."
Till chokladbjudningen hör, enligt boken, även långa kryddskorpor, halverade bullar med smör på och wienerbröd värmda i ugnen. Mmmmmm....... Choklad någon..?
Så, idag hade Annatessa, Danny, fröken F & jag bestämt att vi skulle äta thaimat efter jobbet. Kallt var det ute. Jag cyklade mot stan så pedalerna glödde, mest för att växlarna på cykeln hade frusit på ettan, och efter ett tag frös jag så mycket att jag kunde svurit på att mina fingrar hade lossnat från sina leder och låg och skramlade i botten på vantarna. Som tur var hade det inte gått så långt, så jag kunde med lätthet svepa i mig maten.
Men grisen i säcken då, undrar du. Jag kommer till det.
Under middagen pratade vi om det mesta, t.ex. pensionärer. Vi kom även in på semlor eftersom det är semmeldag idag. (Fet-tisdag, fettis-dag...) Så iallafall blev vi sugna så vi gick till den lokale matmånglarn. Hemliga små bruna påsar hade de där, som det stod "SEMLA" på, och Annatessa pekade på en av dem och sa "Dendär är bra. Ta den." Och eftersom hon är särdeles vis så följde jag hennes råd.
Väl hemma öppnade jag påsen, och då slog det mig - det här var det mest tydliga exempel på att köpa grisen i säcken jag varit med om. Say no more. Semlan såg lixom... trampad... ut. Men god var den!
(Kollar man jättenoga på bilden ser man två små kardemummaprickar som ser ut som ögon: visst ser semlan rätt glad ut..?)
... Sigla och Erres inflyttningspartaj. Trevliga människor, och guckor som ej var av denna världen. (Jag väntar tålmodigt på recept.) Musiken var såklart bra också, och jag fick med mig kvällens hottaste DJ hem. (Danny alltså.)
Det visade sig att jag hade några bilder på Blankan i kameran, som jag visade
för en fröken på festen. Hon såg mäkta förvånad ut, och sa "Det där är ju inte ett vanligt marsvin. Det ser ju ut som en apa!" Jag blev lika förvånad jag. Inte såg jag någon apa på kortet - bara mitt albinosvin. Men, ja, om man inte ser ögonen och öronen, utan tror att grisens näsborrar är ögonen, som fröken trodde, då är det ju lite ap-likt. Kanske... Kolla själv; håll ett finger över vita grisens ögon och öron på bilden till höger.
Apa eller inte apa - det är frågan!
Ja, och sen hittade jag ju ett bra recept på tasteline.se också:
Lätt whiskey-tiramisú
2 paket kex savoiardikex (ladyfingers)3 dl starkt kaffe
2,5 msk whisky (el. marsalavin, amaretto, konjak, rom, någon likör eller apelsinsaft)4 äggvitor
4 äggulor
1 dl socker
125 g mascarponeost (en halv ask)
250 g Kesella (en burk)
1 msk kakao
(10 jordgubbar)
1. Ta fram en fyrkantig gratängform. Blanda kaffe och whiskey i en tallrik.
2. Vispa äggvitorna till hårt skum. Det skall gå att vända skålen upp och ner utan att vitorna rinner ut. Vispa äggulor och socker mjukt i en annan bunke.
3. Blanda ner mascarpone och Kesella i socker och äggsmeten. Tillsätt sedan vitorna försiktigt.
4. Doppa kexen hastigt i kaffeblandningen och täck botten av gratängformen med kex. Bred över mascarponekrämen och lägg sedan på ett lager med doppade kex igen, tryck till lite med en sked, lägg ett nytt lager kex och lägg kräm överst.
6. Sikta över lite kakao (och garnera med jordgubbar). Ställ in i kylen och låt stå kallt ett par timmar före servering. Godast är den dagen efter, men då brukar det inte finnas något kvar…
(Vill man ha fet whiskey-tiramisú, hoppar man över kesellan, och använder 325 g mascarponeost istället.)
Hej lilla mamma.
Här är receptet du ville ha:
Kakorna-som-inte-går-att-sluta-äta-förrän-varenda-en-är-slut, 24 st.
100g smör
2 dl råsocker el. farinsocker
½ dl strösocker
½ tsk vanillinsocker
1 ägg
1 ½ dl vetemjöl
3 dl havregryn
½ tsk bikarbonat
½ tsk salt
175 g mörk blockchoklad
Sätt ugnen på 175 grader.
Rör ihop smör och socker.
Tillsätt ägg.
Blanda mjöl, havre, bikarbonat och salt, och tillsätt till smörsocker-smeten.
Grovhacka chokladen och blanda ner den också.
Klicka ut 24 st matskedsstora klickar glest på ett bakplåtspapper.
Grädda mitt i ugnen i 10 min.
Sen är det bara att mumsa. (Enligt vissa källor kan man visst få i sig en hel kakburk på bara en dag, och då bjuder man inte ens!)
Bakdag idag, denna årets <3-ligaste
Italienska chokladbiscotti
150 g hel sötmandel
75 g rumsvarmt smör
300 g strösocker (3,3 dl)
3 ägg
380 g vetemjöl (knappt 7 dl)
20 g kakao (0,5 dl)
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
Finrivet skal av 1 citron
Gör så här:
1. Värm ugnen till 200 grader.
2. Rosta mandel med skal högt upp i ugnen 5– 10 minuter. Passa noga.
3. Hacka mandeln grovt.
4. Rör smör och socker poröst. Vispa ner äggen ett i taget.
5. Sikta samman vetemjöl, kakao, bakpulver, vaniljsocker. Vänd ned i sockerblandningen.
6. Rör ner hackad mandel och finrivet citronskal i smeten. Blanda samman till en deg.
7. Forma 4 längder på mjölat bakbord och lägg dem på plåt med bakplåtspapper.
8. Grädda på nedersta falsen i 20 minuter. Ta ut plåten.
9. Sänk värmen till 80–100 grader.
10. Skär längderna i långa, sneda bitar. Lägg tillbaka dem på plåten och torka dem cirka 40 minuter i ugnen eller tills de är torra.
(Här hittade jag receptet: http://www.aftonbladet.se/vss/matovin/story/0,2789,989250,00.html [20070214])
Nu har Lär-Kina-att-köa-kampanjen dragit igång: den 11 i varje månad är numer nämligen utropad till nationell ködag, som en slags övning inför OS.
"Kön är av tradition inget som tycks ha med turordning att göra. Den är bara en hetsig gruppering, i vilken det gäller att ta sig till täten så snabbt som möjligt. För en fundamentalistisk köfascist till utlänning tar det tid och praktik att lära denna kinesiska konst."
Läs hela artikeln på:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=616680
Föressten hutade jag åt en unge som försökte välta mig och min cykel idag. Bl.a. bad jag honom att gå och leka på motorvägen - borde jag ha dåligt samvete..?
Till vänster: Bianca (aka Blankan, Blankis, Albinosvinet, Isbjörnen...)
Till höger: Stinky (aka Stinkan, Kamoflagesvinet, Stinkespinke, Bläsen...)
Intressen: äta, sova, äta igen, tjuta, snacka skit med varandra och matte, och rymma i köket. Och vara lagom dryga mot bambatanten Nannatessa när hon är barnvakt åt oss ibland.
